Jag samlar på mig fler och fler för varje dag som går, känner jag. Middag halv fyra på eftermiddagarna, matbrödbak och tidiga kvällar. Dock känns det, på något underligt sätt, väldigt fint. Jag känner inget behov av att vara ute fredag och lördag, full och odräglig. Jag trivs fullständigt med att vakna upp hemma, utvilad och fräsh, kunna njuta av en god kopp kaffe och nybakat bröd, samt äta vid rimliga tider.
Sen att det kanske inte är normen för en snart fyllda 20-åring är en annan sak. Det är väl kanske bara ett bevis på att jag inte är som alla andra.
Dock känner jag att det var alldeles för länge sen mina klackar nuddade taket, men jag ska hålla mig! jag har sagt att jag inte ska festa till det innan jag och Amanda åker till Dublin, och jävlar, det ska jag hålla. Det är ju trots allt bara knappt 20 dagar kvar innan vi lyfter. Jag längtar för övrigt något överjävligt. Det ska bli så härligt att få träffa Oskar igen, uppleva Dublin och framför allt lämna Sverige ett tag, perspektivsingivande och en skön kontrast i min allt för enformiga tillvaro.
Nu blir det tv, en dusch, sängen och sömn. Det fattas bara en man i min säng. Då skulle man må!