Usch nu blev allt jobbigt. Hände en liten grej, och nu har jag hamnat i det här jag-kan-inte-hantera-mig-själv-stadiet. Mitt hjärta slår så hårt och jag vill ha sönder något. Men inte den här gången.. Nu ska jag vara stark. Inga utbrott, inga tårar. Det är inte värt det. Ingen är värd min dåliga energi. Människor som inte vill lägga tid/ork på mig ska jag inte heller lägga tid på. Människor som inte vill lyssna, förstå mig. Ni är inte värda det. Eller snarare det NI gör och säger är inte värt det. Det är slut på rövslickandet nu. Det gäller allmänt. Man lever förfan bara en gång. Och mitt liv ska vara fucking perfekt. Utan någons hjälp eller närvaro. Ska inte bara gå runt och vandra på den här jorden för andras skull. Nu räcker det!
Nu ska jag ut och ta en cigg. Bästa jag vet att röka när jag är arg.