Har alltid trott att man inte kan få ont i hjärtat på grund
av kärlek. Trodde bara det var en liknelse… Just nu känns det som
hela mitt hjärta krampar och slår i otakt. Känns som någon stryper
mig och det känns som jag har en stor tumör som bara växer i magen.
Idag tog det slut. Killen jag älskar mest av allt fungerar det inte
med. Känner mig sårad, besviken och förvirrad på samma gång. Frågor
som: ”överdriver jag?” ”Är det mig det är fel på?” ”Är det här
verkligen bäst för mig?” snurrar runt som en karusell i huvudet på
mig. Vill gråta, skrika, och få ut allt. Men istället sitter jag
här helt ensam med ett glas vin och en cigg i handen och funderar
utan en endaste tår rinnande längs kinden. Vill inte fundera, vill
ställa in min kropp på autopilot och spola fram ett år. Detta är
det värsta som hänt mig. Paniken inombords måste ut. Allt påminner
om honom. I allt jag ser, hör, läser är han där. Har precis gått
från Adam och väntar på nattbussen.