Jahapp då var man singel igen då… Känns förjävligt. Hur
fan ska man klara av det här då? Tankarna bara snurrar runt i
hjärnan som en karusell och jag känner mig så extremt ensam. Aldrig
mått såhär dåligt i hela mitt liv. Men jag
ska vara stark. Vafan ska man göra nu
då? Alla planer för framtiden om lägenhet, resor osv är bara borta.
Över ett endaste samtal har hela världen raserats och hjärtat gått
i tusen bitar. Känslan att veta att man aldrig mer kommer se sin
älskade pojkvän går inte att beskriva. De två åren vi har tillbringat tillsammans har vi hunnit med mycket. Har så otroligt
många bra minnen. Men de klarar jag inte av att tänka på nu.
Överallt blir man påmind av honom. Mitt rum vill jag inte ens gå in
i. Foton, kvarglömda kläder, gåvor aa ALLT påminner om vår tid
ihop. Hans själ svävar runt som en ande och förföljer mig och vill
att jag ska må så dåligt som möjligt. Usch vill bara att allt ska
lösa sig. Men det är försent… Sitter just nu ute och kedjeröker
med musik i lurarna. Orkar inte göra någonting, orkar inte tänka,
orkar inte vara kvar.
Va kul att du läser min blogg! 🙂 Ibland glömmer man bort att detta händer i princip alla någon gång i livet. Känns som någon slags tröst att veta att man inte är ensam. Hoppas du också klarar av det. Kram!
Har följt din blogg ett tag och vet exakt vad du går igenom då jag och min pojkvän som också var arab gjorde slut för några dagar sedan. Det känns förjävligt men var stark! Om du vill prata (även om vi inte känner varandra) så finns jag här 🙂
Kram till dig!