Precis varit ute och rastat pälsbollen. Hon vill leka med precis allt. När man ser henne bli så lycklig av bara en kotte undrar man om man begär för mycket här i livet?
Jag hatar att må dåligt. Har alltid varit en glad tjej ända sedan jag var liten. Mina bröder kallade mig för Gla’ när jag var bebis. Vart tog det vägen?
Just nu känner jag mig så fruktansvärt deppig. Så ledsen att jag inte ens kan gråta. Allt bara sitter som en stor klump i magen. Som en tumör som bara växer och växer. Tänker på vår tid ihop och alla stunder vi haft tillsammans. Faan.
Men jag måste inse att han vill inte ha mig längre. Själva motiveringen till varför han gjorde slut har jag inte riktigt förstått. måste varit något mer, eller nååågon mer
Sitter och tänker om det kanske var någon annan hans hjärta klappade för?
Eftersom när man älskar varandra borde väl viljan att få allt bra vara större än själva problemet?
Vafan ska jag göra med mitt liv nu? Vad ska jag göra utan honom. Hur ska jag kunna klara av att inte ringa och berätta det roliga som hände på jobbet. Eller att inte få höra nyckeln i låset och se dörren öppnas utan att ha någon att få springa fram och ge en stor kram till och säga ”Jag har saknat dig”.
Fitta. Nu kommer dom. Dom där jävla tårarna. Känner mig så arg, besviken och sårad. Fan.
