Imorse var det allt ensamt att vakna. M har åkt tillbaka till Norge för att jobba nu. Han har varit permeterad i ett halvår nu så nu har vi blivit vana att han är hemma, Han har haft jobb på hemmaplan under perioden så vi har verkligen gått in i vardagsrutiener. Något jag aldrig trodde vi skulle gå in i. Innan så tyckte jag det var skönt, jag var lite rädd för att komma in i verdagsrutiner. Jag var rädd att jag skulle tröttna, att vi skulle få det tråkigt. Men allt var bara bättre nu när han var hemma och vi levde livet ihop. Tror faktiskt att folk har rätt som säger att man lever separata liv när man är på resejobb. Han måste fokusera på annat när han är borta och jag måste leva ett eget liv när han inte är hemma. Alla bråk som alltid uppstår i förhållanden, inget nytt, har reducerats i stora volymer. Vi bråkade mycket mer när han jobbade på resejobb än vad vi gjort nu den här tiden han har varit hemma. Så nu är det bara att hoppats att vi lärt oss något och att vi kan försöka leva gemensamt även om han inte är hemma.
Men tomt var det i sängen att vakna själv imorse, värsta var att veta att han inte kommer att lägga sig intill ikväll heller. Men men, om två veckor är han hemma igen och då blir det att sova sked igen 😉
Ikväll så blir det räkfrossa med tjejerna, så ska vi la fira E som blir 23 år idag! Grattis vännen min! Sedan så ska jag försöka mig på en långpromenad, de senaste dagarna så har jag gjort mig redo för joggingtur men alltid så har klockan hunnit slå 22.00 innan hag kommit hem från jobb, ätit, vart ute med hunden och plockat det nödvändigaste hemma, så energin har legat på noll nivå. Troligen så kommer det bli lika sent ikväll om inte senare men en lång promenix lär jag ju ha energi till, krävs ju inte lika mycket av en som med en joggingtur.
/E