Cha, Cha.
Ibland får jag så otroligt konstiga tankar. Som idag då. Idag tänkte jag såhär ”tänk om man inte hade några vänner alls, vad bra det vore då. Om man vore helt jävla ensam kunde man vara hur egoistisk som helst utan att få det minsta dåligt samvete” Jag är så jävla sjuk ibland. Jag borde lägga in mig själv på psyket och aldrig komma ut igen. Vänner är så jävla viktigt, och särskilt för mig. Jag är ingen ensamvarg, jag är ett flockdjur. Det är egentligen helt vansinnigt sjukt hur mycket ensamhet kan få en att må dåligt. Mycket handlar ju om kärlek också. Att känna sig uppskattad av folk. Att liksom jag finns.
Men erkänn nu, om ni har haft telefonen avstängd i två dagar och inte har fått ett enda missat samtal eller ett sms. Man blir ledsen, så är det bara. Spelar ingen roll om man vill erkänna det eller inte, ledsen blir man. Liksom vad fan, klart man blir ledsen när ingen försöker nå en eller när ingen bryr sig om man lever eller inte. Det finns jätte många som bara ”Åh, om du skulle dö skulle jag ta självmord!” Och så bryr dom sig inte ETT SKIT om dig medans du lever. Tro mig, allt som står ovan har jag själv varit med om.
JaghatarattvaraensamochouppskattadjaghatarattvaraensamochouppskattadjaghatarattvaraensamochouppskattadjaghatarattvaraensamochoupsskattadJAGHATARATTVARAENSAMOCHOUPSKATTADJAGHATARATTVARAENSAMOCHOUPSKATTAD JAG HATAR ATT VARA ENSAM OCH OUPSKATTAD! 🙁 Vill bara lägga mig och gråta.Hejdå
Gammal bild på mig
