Amning

Att amma sina barn är igen självklarhet. Det är ett val. Att någon då kläcker ur sig

– Klart du måste amma ditt barn, det är en mammas ansvar, är inte ok!

Jag blir så irriterad. Det är min kropp, mina bröst och mitt val. Från start till slut. Det är igen som vet hur det känns för mig att dela med mig av min kropp och låta mina bröst bli en flaska i stället för mina egna under några månader. Om det känns ok eller inte vet bara jag.

Att amma är fint tycker jag, Att kunna ge sitt barn att det behöver, från mig till mitt barn. Så rent på något sätt. Ett slags bevis på att vi är djur, en del av naturen. Trots allt människa skapat, hur vi förändrat hela värden med vår art så lever detta kvar.

Men hur ont det gör är mjölken rinner till vet bara jag. Att vakna på natten och gråta över smärtan, att linda brösten med fotlindor och ullinlägg, att inte få plats i andra kläder än sin sambos t-shirt, vakna i mjölkpölar, bara kunna sova på rygg då det känns som knivar i brösten av att ligga på sidan, att se (och känna) sina bröst bli blå av blåmärken. Det är bara jag som vet hur det känns.

Det är bara jag som vet hur det är, för mig.

Lillan är två dagar gammal och det är bara jag som vet hur frustrationen känns när barnet gallskriker, och brösten är överfulla men amningen inte fungerar. Lillan har svårt att få grepp, när hon äntligen får grepp sätter hon i halsen, kräks, skriker. Det gör spänner, lillan skriker högre, jag tror att brösten ska sprängas. Tillslut pumpar jag ut, barnet får i sig mat och vi somnar båda två.

När jag vaknar värker det som bara den i brösten. Det är knöligt och hårt. Vi ska på de andra läkarundersökningen med lillan. Igen Bh passar. Jag köpte H –kupa i amningsbehån ( mot min vanliga D) men det är igen chans. Det blir en sport bh. Där får brösten plats men den är omöjlig att amma ur.

-Hur går det? Frågar sköterskan.

-Jo då bra.

-Ho har gått upp fint i vikt.

-Ja.

-Har du fått igång mjölken?

-Ja, det är har jag. Det gör såå ont.

-Ja så är det.

-Finns det något man kan göra för att minska produktionen? (jag visar mina jättebröst)

-Men oj säger hon..

Och Sköterskan skrattar. Skrattar. Det är tredje gången det händer. Jag har ett problem. Jag har så ont så jag håller på att gå sönder. Jag söker hjälp hos sjukvården och de skrattar.

-Du ser ut som Pamerla Andersson. Njut.

Njut, jag håller på att bli galen. Hallå!

Överproduktion av mjölk är inte så vanligt förklarar hon, de flesta i dag har motsatt problem.

…jaha, men inte jag. Jag håller på att börja lipa här.

• Vad kan jag göra?
• Bara vänta, så blir det bättre snart.

Suck. Och hjälp. Det är tur att det finns internet. Att googla är det bästa som hänt.

Efter som överproduktion av hjälp är så ovanligt pratas det inte så mycket om det, vilket såklart skapar okunskap och gör det väldigt svårt för oss som drabbas. Det är ett helvete, som igen kan förstå. Alla verkar bara tycka att det är tur, det finns ju mat. Men smärtan och allt därtill kan igen förstå.

Ändå, att blockamma var lösningen.

Jag hyrde e pump på sjukhuset för några 100 kronor och tömde brösten. Lättnade går inte att beskriva. Sedan började jag blockamma. Blockamma innebär att man ammar på ena bröstet ca 4 ggr i rad innan man byter och gör likadant med det andra. Blir det för jobbigt kan man pumpa ut det värsta från det man inte ammar på under tiden.

Det finns en del forskning och några bra artiklar om blockamning, Jättetråkigt att inte barnmorskorna jag träffade var mer insatta och förstående och rekommenderade olika metoder, som t.ex. blockamning.

Att amma må vara naturligt men det är inte alltid lätt. Det är inte kul att mjölka på alla fyra i sängen när man huttar så att man skakar och det svartnar för ögonen.  Att sitta och gråta på toaletten kl tre på morgonen för att brösten håller på att sprängas. De är fulla med blåmärken och större än mitt nyfödda barns huvud. Sanningen är att de knapp får plats i J-kupa. Jag kan knappt gå utan att de studsar upp till hakan och ner till naveln. Än mindre knäppa jackan, vara borta från pumpen eller barnet i mer än en timme, sova utan bh. Amning är smidigt det säger alla. Men för vissa sätter det också en verklig press på vardagen.

Jag tycker det har varit jättesvårt att amma och allt som hör till, men hur lite jag än vill är det svårt att inte få lite dåligt samvete, lite ångest när jag valt att sluta amma (efter lite olika lång tid varje gång). Visst är det konstigt. Efter allt. Men Amma bör man. Hjälp, den dagen jag (förhoppningsvis) bli barnmorska ska jag vara mer insatt och försöka ge mer stöd och förståelse, stöttning och råd än de jag själv fick. Att mamma är inte lätt,och fungerar inte alltid felfritt, direkt och enkelt. Ingen är dålig för det. Att ta hand om sig själv, är ett av de viktigaste man kan göra för att kan ta hand om någon annan.  Gör det som är bäst för DIG Och ditt barn.