Tänkte dela med mig av novell som Lina har skrivit. Den är faktiskt bra.
Djävular måste dö.
Skriven av:Lina
Träskaftet låg perfekt i hennes hand. Hon drog ena fingret längst äggets sylvassa blad. Aj. Hon skar sig.
Från hennes fingertopp siprade en liten bloddroppe ner, den landade på trasmattan.
Lukten av död spred sig inuti rummet, iallafall enligt henne. Hon lyfte upp äggen framför sig och speglade sig i det blanka bladet. Just i den stunden vandrade hennes tankar iväg, iväg till sjunde klass. När Jasmin hade dränkt Totte i handfatet på tjejetoan, hon hade hittat hans lilla livlösa kropp liggandes i hennes skåp. Det var på husdjursdagen. Trion av tjejer hade trakaserat henne för hennes kläder och knuffat ner henne för skoltrappan. Tre brutna revben. Sjukhus i flera månader. Åttonde klass kom också i åtanke, trions höjdpunkt. De hade spridit rykten om att hon var lebb, att hennes mamma var prostituerad, att hon åt skit, att hon sög kuk gratis. Alla hade trott dem. I nionde klass kom deras debut, på klassresan till campingen där dasset låg långt ut i skogen. Man hade varit tvungen att trassla sig igenom hela lägerområdet och halva skogen för att komma dit. En tändare och lite tändvätska hade varit allt som behövdes för dem för att förstöra. De hade försökt bränna henne inne, hon hade lyckats fly genom dasstunnan. Täckt av skit och lukten av urin. Alla hade skrattat. Brännmärkerna satt fortfarande kvar. Klart. De var ju permanenta. Hon rörde lätt vid halsen, brännmärken. Sedan flyttade hon handen ner till armarna. Brännmärken. Hon sneglade på den högra armen. Blåmärken.Från då Jasmin bett pojkvännen slå till henne. Hon ljög för mamma och sa att hon snubblat i lägerelden. Trion var djävular och djävular måste dö. Dö. Hon smakade på ordet ”död” det lät bra. Hon log. – Tracy, bilen går nu. Det var mamma. Hon log.Kniven la hon tryggt in i fodralet och väskan. Ännu ett leende, ner för trappan, ut genom dörren, låsa och in i bilen.
Klackar trippade mot golvet av parkett, varenda utgången nia var påväg mot Aulan. Killarna gick i kavaj och slips. Tjejerna i vita klänningar med blommor på. Tracy i mjukisbyxor och svart linne. Hon såg Jasmin och de andra i vita korta klänningar med blommiga ballerinaskor. De stod i ett hörn långt ifrån rektorn. Hon kunde höra dem skratta och se dem snegla mot henne. Eftrer minglet skulle rektorn kliva upp på scen med samma tal som varje år. Efter det skulle nationalsången sjungas och sedan skulle alla tillbaka till sina klassrum för ett adjö. Ett allra SISTA adjö i trions fall. Tracy hade klassrummet längst bort i hela skolan, det rummet med isolerade väggar och utan fönster. Perfekt. Ingen skulle höra dem skrika. Aldrig mer. Aldrig mer skulle de få trippa runt i mini kjolar och håna henne, aldrig mer skulle de få göra henne illa psykisk eller fysiskt. ALDRIG ALDRIG MER. Utan att tänka på vad som precis hände i aulan hade hon hamnat breve Jasmin,Therese och Alva. Trion.
-Snygg klänning. INTE. Fan du slutar nian och ser ut som en jävla äcklig uteliggare eller hora. Juste du är ju en. Jasmin skrattade åt de hon precis hade sagt och buffade med armbågen i revbenen på de andra. Skratt. Aldrig mer trions skratt. Tracy log brett.
-Miffot håller med. Undrar hur mycket kuk hon kommer suga ikväll. Typ tre? eller hela skolan? Säkert kommer hon ta analt. Therese var snygg men inte särskilt smart. Hon hade IQ som en sork rättare sagt. Det var bara kul. Tracy skrattade till. En käftsmäll mot henne och det var Alvas tur att skratta. Trots att alva var spinkig var hon stark. De gjorde inte ont. Blodsmak i munnen. Hon hade bitit sig i tungan. När rektorn hade påbörjat sitt tal skulle hon smyga in på toaletten och fiffla med låset. Där skulle den första falla ner död. Den andra skulle dödas i klassrummet när alla andra gått, det fanns bara en nyckel in dit. Dörren låste man innefrån, nyckeln hade Tracy. Den tredje skulle dödas i skolans källare. Det hade Tracy sett till, Läraren skulle skicka ner Jasmin dit för att hämta dricka åt klassen. Perfekt. Sen skulle de vara döda. Trion skulle vara borta föralltid.
-Hallå? Kan alla nior sätta sig ner tack ? Rektorns dåva röst avbröt hennes tankar. Det var dags.
-Jag ska bara gå på toa först,Therese röst skar i öronen på henne,precis som knivar. Men aldrig mer.För nu skulle hon tystas en gång för alla. Hon skulle tysna allihop.Tracy följde efter henne, hack i häl men tyst.Ett hårt tryck mot hennes strupe och hon skulle vara död.Toa dörren stängdes bakom henne.När Therese vände sig om tog hon ett fast tag om halsen på henne.Hon tryckte hårt både tummarna mot hennes strupe.Hon släppte och Tessan föll död ner på golvet.En hård spark mot toadörren och den var öppen.En spark hade varit allt som behövdes för att fly.Synd att inte Therese förstått det.Hon log. Alvas tur.
I klassrummet fanns en skulptur format som Mozarts huvud. Tre slag i bakhuvudet med den och Alva skulle aldrig trippa runt i för små klackskor igen. Tracy gjorde dem egentligen bara en tjänt. En tjänst som betydde att ta bort dem från världen.Att slippa lida. Efter lärarnas falska hejdå tal skulle alla kramas och få betygen. Detta var ett allt för kort steg i hennes planering. Alva skulle vara sist i klassrummet sen skulle hon slippa se ljuset igen. Alva skulle städa upp efter klassen och sedan antagligen försöka limma på den tappade lösnageln som alltid trillade av. Egentligen behövde hon inte städa, golvet skulle ju ändå täckas med hennes eget blod tids nog. Lärare och elever började stappla in i klassrummet. Inget upprop. Yes.Betygen delades ut och mycket riktigt var det bara hon och Alva kvar i klassrummet. Tracy plockade upp statyn som förresten inte var särskilt tung. Sedan slog hon henne i huvudet, tre slag krävdes det för att döda henne. Tracy spottade på hennes livlöss kropp innan hon slängde iväg statyn som gick i tusen bitar mot när den landade på golvet. Vad synd att Alva inte hade sett henne tidigare för nu var hon ju död.
När den slutliga repliken hade fällts av läraren skulle trion vara utdöd.
-Jasmin, du kan väl hämta läsk tillsammans med Tracy? Sa läraren och kastade nycklarna i Tracys öppna händer. Jasmin gav ifrån sig en djup suck och himlade med ögonen. Jasmin skulle aldrig mer få göra sådär igen. När de nådde källar dörren och Jasmin otåligt stampade med foten i marken, låste hon sakta upp dörren medans hon tänkte ut en plan. När de var helt mörkt i källaren skulle hon dra fram kniven ur väskan. Hon hade aldrig hanterat en kniv ordentliget förut. Förutom att skära bröd eller bre smör med såklart. Men nu skulle hon ta ett tredje liv. Hon gillade faktiskt att döda.
När hon sedan stängde dörren efter dem och tänt lampan, visste hon vad som skulle hända. Det var Jasmins tur att få lida för vad hon hade gjort mot henne i alla dessa år. De började kliva ner för trappstegen ett efter ett och snart var det nere på botten av källaren. En liten knuff skulle hjälpa till att döda henne, men hon lät bli. Istället plockade hon fram kniven som låg i hennes ryggsäck och speglade sig en sista gång i äggen. Plötsligt avbröt Jasmin henne i tankarna. Hon gömde snabbt kniven bakom ryggen.
-Asså du Tracy, jag ville bara be om ursäkt för allt vi gjort mot dig genom åren. Sa hon. Tracy var helt tyst. Blixtstilla.
-Jag vet att vi behandlat dig lite som ett djur, men jag mår liksom dåligt för det. Nu hade de nått källarens botten. Dörren hade smällt igen bakom dem.Tystnad.
-Vi har gjort ganska brutala saker mot dig, fortsatte hon. Men allt gick för långt Tracy, jag är ledsen. Jasmin vände sig om.
-Det är försent nu! skrek Tracy av ilska. Hon knöt händerna hårdare vid träskaftet på kniven.
-vad menar du? frågade Jasmin. Hon kunde se rädslan i hennes ögon. Deras blickar möttes en lång stund. De var då hon drog fram kniven bakom ryggen. Hon riktade den mot Jasmin. Den syntes knappt i de svaga ljuset från glödlampan i taket. Med kniven höjd över huvudet gick hon närmare henne. Jasmin Backade. Bara andetagen hördes, de blev tyngre och tyngre. Hjärtat slog i hundraåttio. Äntligen. ÄNTLIGEN. Jasmin hade backat in i väggen, i ett hörn. Ingen flyktväg. Perfekt.Tracy flyttade sig närmare och närmare Jasmin, hon gillade verkligen det här. Att få leka med henne som katt och mus, hon var den mäktiga katten medans Jasmin var den hjälplösa musen.Tittade man ner kunde man se hur Jasmins ben skakade, hon hade också händerna för ansiktet. Med ena handen flyttade Tracy på hennes armar. Hon ville se skräcken i ögonen på henne. Det gjorde hon också. Tracy blundade och sänkte kniven i en snabb rörelse. Hon siktade på hjärtat. När Tracy kände att kniven satt fast ordenligt öppnade hon ögonen. Jasmin kämpade för hennes liv. Kniven var så långt inne i hennes bröst att man inte längre kunde se äggen av den, bara skaffet. Hon drog ut kniven och Jasmin föll till marken. Hon var inte död än. Tracy satte sig ner över henne och började skrika. Kniven hade hon höjt över huvudet igen. Det behövdes bara två hugg egentligen. Men Tracy högg till mer än så. Hon högg, högg och högg samtidigt som hon skrek i Jasmin i ansiktet. Blodet stänkte upp i ansiktet på henne och på kläderna också. Det var över nu. Ett sista hugg och sen Lät Tracy kniven sitta kvar i Jasmins bröst. Hon ställde sig upp.Blodet som rann ut ur Jasmins kropp hade redan hunnit sprida sig över halva källar golvet. Hon log.
Ännu ett skrik ekade i luften, men detta skrik var inte hennes. Det kom uppifrån.Hon gick dit, dit mot skriket.En elev hade hittat kropparna. Först Tessan och sedan Alva. Resten av eleverna och lärarna stod tryckta mot väggen. Alla ögonen var riktade mot Tracy. Hon såg hur en lärare försiktigt plockade upp mobilen och ringde. Förmodligen Polisen. Men hon log forfarande.
-Det är nu ni ger mig respekt va? det är nu era värdelösa små kroppar förstår att jag kan skada mer än ni alla kan tillsammans! skrek hon ut. Eleverna pressade sig närmare väggarna.Som små rädda möss. Tracy var förstårs fortfarande katten.
-Jag skulle kunna döda er alla,ni skulle förtjäna det! Vrålade hon. Det ekade i hela skolan de där orden. Ljudet av sirener dämpade därimot ekot. Blå ljus sågs genom varenda fönster i skolan. Det dröjde inte heller länge innan de sprang in i skolan med höjda vapen. Poliser. Det grep tag om henens armar. Minst fyra stycken höll fast henne. Hon släpades in i en av bilarna. Handklovar på. En polis beväpnad vid vardera sida i polisbilen.
Men tracy, hon log.
