Tjugo i nio var jag hemma, 8 och en halv timme tog det hem. Jävla påsk-köer… Men jag är hemma! Och vilken underbar vän jag har som passade mina älskade bebisar när jag var borta. Tack Mathilda!
De första jag fick göra när jag kom hem var att gå till en bekant och låna laddare då jag glömde min i mammas bil. Typiskt!
Nu ligger jag i ett bad, sen är det sovdags. Imorgon är det jobb som gäller. Och jag längtar faktiskt lite!
