Det här är min blogg, det här är starten på något nytt. Mitt nya liv. Jag har påbörjat en resa mot ett hälsosammare liv. Jag har sedan gymnasiet gått upp mer och mer i vikt, festat, ätit skräpmat och så. Efter studenten och fram till i torsdags har jag jobbat omänskligt mycket. Kombinerat flera jobb samtidigt. Aldrig ätit regelbundet eller på fasta tider. Utan hela tiden ätit när det finns tid. Stoppat i mig det som funnits tillgängligt. Oftast en snickers och en coca-cola för att få i mig något snabbt. Sen en stor portion (oftast två stora portioner) middag för att på något vis kompensera att jag ”missade” lunchen, eller inte hann äta lunch. Gärna en macka eller två till kvällen också, eller en påse godis, kanske lite chips, eller bara något riktigt fett. Ingen frukost, mer eller mindre aldrig frukost. Har alltid intalat mig att jag inte kan äta på morgonen. Utöver mitt dagliga ätande så äter jag när jag kör bil också. Har 7 mil till ena jobbet (enkel resa), då är det lätt att svänga förbi macken och köpa en kaffe, en toast/korv, en snickers eller liknande för att ha något i bilen till frukost. Gärna ett par redbull också för att hålla mig pigg och alert hela dagen. Vilket jag sällan är. I perioder lägger jag om min kost, tränar, är hälsosam. Tröttnar och återgår till mitt normala liv. Det jag alltid ansett normalt. Men det är inte normalt. Det finns inget normalt i att ligga i soffan och trycka i sig både godis, chips och mängder med coca-cola. Den enda vanan jag faktiskt har hållit i de senaste 6-8 månaderna är att byta ut vanlig cola till cola zero. Utöver detta så är jag en öldrickare och jag snusar. Men det får vara nog nu, jag behöver få ett stopp på den här idiotin. Bryta mina vanor och ovanor. Vilket jag också är beredd att göra.
Varför?
I november förra året (2013) började jag få kramper, ont i magen, kräkas och bli skakis efter jag ätit. Ignorerade det in i det längsta. Och runt lucia så halkade jag utanför jobbet och slog i ryggen/skulderbladen. Det gjorde inte så ont just då, så antog att jag inte hade slagit mig så mycket ändå. Sen åt jag fet mat med familjen i vår sportstuga där vi skulle vara över helgen. Fredagsmys ni vet. Och på natten började det göra så ont. Kunde inte ligga, sitta eller stå och jag satt på sängkanten inne hos mamma och grät. Det var då både jag och mamma fattade att det var nog inte slaget i ryggen som gjorde ont utan något annat och jag lyckades ta mig igenom natten och tillslut somna i soffan med kuddar uppallade så jag mer eller mindre satt upp och sov. Sedan kände jag ingenting alls tills den 18 december, efter middagen gick jag och la mig, behövde vila. Och ca 60 minuter efter middagen låg jag i sängen och grät och skrek av smärta. Då blev det akut in till Östersunds sjukhus, med sprutor direkt i magen, muskelavslappnande och smärtstillande. Jag fick åka direkt ner på röntgen där det inte visades någonting. Vidare till ultraljud där de konstaterade att jag hade gallsten. En sten i gallblåsan på 1,5 cm. Därav smärtorna. Blev medicinerad och fick åka hem med order om mediciner, ingen fet mat och allt sånt. Men sprang hos hälsocentralen var och varannan dag och fick nya mediciner, nya prover och allt i väntan på ett brev från kirurgavdelningen för en operation.
Men i början av februari blev det för mycket. Chefen ringde sjukvårdsrådgivningen en dag när jag var likblek, kallsvettades och frös om vartannat och fick ordern att åka in till Östersund igen. En bilresa på 19 mil. Vilket jag körde själv utan att ens tänka, jag har inga minnen av bilfärden in och väl på sjukhuset hade jag 39,8 i feber så fick antibiotikadropp och blev inbokad på en akut operation. När jag vaknade upp efter operationen kom läkaren och vi pratade igenom operationen. Då visade det sig att det inte bara var en enda stor sten utan tre större gallstenar. Varav en som satt i öppningen av gallblåsan som gjorde att det inte kom ut någon galla i magen men att blåsan hela tiden producerade mer, tills den blev sprängfull. Så under de dygnen tog de ut mina stenar och opererade bort min gallblåsa. Jag lämnades med fyra små sår på magen och har bara lättare besvär idag. Men efter det insåg jag hur mycket stryk ens egen kropp får ta av matmisshandel.
I tisdags vaknade jag upp med en extrem huvudvärk, yrsel och ett illamående från helvetet. Och blev även denna gång skickad in till Östersund sjukhus. Där jag blev lagd på strokeavdelningen med en strokeutredning och sedan en undersökning av öron, ögon och en skallröntgen. Där det visade sig att balansnerverna på höger sida ligger i kläm och det här är något jag kommer få leva med. Med lite hjälp av sjukgymnastik, massage och order om att vila den kommande veckan ska jag tydligen må bättre. Vad orsakade detta? Stress, stress och åter stress. Så nu får det verkligen vara nog. Jag behöver min kropp hela livet. Och inte bara under en kort period. Så det här är min ursäkt till min egen kropp.
Förlåt kroppen för att jag har misshandlat dig under 8 års tid.
Förlåt för att jag inte lyssnat på vad du vill säga.
Förlåt för att jag tagit dig för givet, att bara anta att du ska finnas och fungera.
Förlåt kroppen för att jag är så ovårdsam mot dig.
Jag lovar att jag ska ändra på mig, det är inte du, det är jag.
Jag lovar att innan den 31 december 2014 ska vi ha ett bättre förhållande du och jag.
Innan året är slut ska vi samarbeta, må bättre, vara starka och hälsosamma.
Tillsammans ska vi klara allt.
Kroppen, förlåt. Jag ska lära mig att älska dig.