Igår powewalkade jag och joggage lite.
Fick luckorus och bubblade av energi.
Endorfinerna sprudlade.
Kände inte av höften så mycket alls faktiskt.
Sen gick jag till min osteopat och fick skäll.
’Jag sa att du kunde börja motionera lätt.
Du måste ha tålamod!
Bara för att det inte känns som om du ska dö längre så betyder det inte att du kan hårdträna.’
Alltså på riktigt?
Hårdträna?
Det där var ju pensionärsträning.
Jag brukade ju springa 5-10km minst 4ggr/v plus booth camp träning med galen masochist-PT 5-6ggr/v OCH 1h yoga varje dag.
Jag är en träningsnarkoman.
Jag dör av det här jäkla meseriet.
Idag ska jag köra spinning (bara 30min) och sen core med Fredrika.
Det kan ju inte vara så himla farligt..
Han sa ju att jag fick prova mig fram.
Då provar jag.
Igår kväll blev jag riktigt överasskad med middag, blommor och presenter.
Bara sådär.
Känner mig fortfarande lite chockskadad.
Verkligen inte van att bli bortskämd.
Tvärr kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Vad hände?
Har tydligen gått och blivit riktigt känslig och tjejig.
Kanske i och för sig var på tiden.
Nåja, det var superhärligt och väldigt uppskattat!
Bästa.
Hej på en stund.
