Vi som är mellan 13-20 år vet nog hur det känns de som jag ska skriva om just nu.
Vissa dagar kan vara hur bra som helst medans andra kan vara så hemska så man vet inte vart man ska ta vägen. Vissa dagar är man hur glad som helst och andra är man arg/ledsen.
Dom dagarna kan vara så otroligt jobbiga så man vet inte vad man ska göra, man tar ut ilskan på sina föräldrar och sina vänner även om man egentligen inte har någon anledning. Man kan bara få ett sådant utbrott så man vet inte vart man ska ta vägen.
Får man inte sova borta eller åka iväg så blir man så förbannad för att dom behandlar en som om man är 8 år. Jag är Iallafall sån, får inte jag göra de jag vill så blir jag något så fruktansvärt arg så jag vill bara försvinna. Det kan även ha med att jag har svårigheter med att lugna ner mig… Detta är så sjukt in i helvetets jobbigt.. Förlåt för orden men ja.
I tonåren så är det så mycket som händer med kroppen och alla hormoner gör så att man kan inte kontrollera det riktigt. Man får stå ut även om man känner sig så hemsk efteråt när man har sagt så till sina föräldrar, jag vet att min pappa bara vill mitt bästa och att han är rädd om mig. Men JAG har svårt att ta ett nej oavsett vad det än gäller!
Nu när jag är riktigt sur på en kille så kan jag vara förbannad på honom ena dagen och tjata sönder huvudet på honom via sms för att han ska svara och sen nästa dag ångrar jag mig men då är det försent. Men jag har iallafall bestämt mig för att skita i honom vilket jag tycker är ett bra val då detta inte är första gången han gör såhär.
Men nu ska jag gå och lägga mig, klockan är 03.13 och mina ögon säger till på skarpen nu. Godnatt♡