650708-990821 JAG SAKNAR DIG PAPPA..

Hej, nu har jag precis kommit hem från gymmet. Sitter här med en protein drink fast jag borde ta ett glas vin med tanke på det jag tänker skriva. Idag va jag och tatuerade mig vilket påminde mig om många saker. Tankarna börja snurra.. Jag är så jävla stolt för att jag är den jag är. För mina föräldrar, mina mamma och min pappa!! Dom flesta vet att min pappa gick bort när jag va barn. 36 år gammal för jävla tidigt tog hans liv slut. Det är orättvist sjukdomen cancer kommer alltid vinna vad vi än gör. Den har tagit mina två bästa ifrån mig, pappa och mormor. Jag va 9 år gammal när min pappa gick bort i cancer. Det kom så plötsligt, från ingenstans.. Pappa kände sig konstig och gick till läkaren om och om igen, det va inget fel på honomm sa dom. Efter några besök bestämde dom sig för att göra några prover.. Svaret kom.. Du har leukemi! Min pappa fick cancer den sommaren jag va för liten för att förstå vad det är. Jag kom ihåg att pappa va mycket på sjukhuset och vi hälsade på honom där. Han började tappa håret och blev sjuk och svag kroppen orkade inte lika mycket längre trots att han va ung och stark som en oxe. Han fick behandling och blev bättre och bättre. Jag bad varje dag om att pappa skulle bli frisk igen. Pappa fick tillbaks sitt hår och kom hem igen. Hoppet va uppe om att vi klarade oss igenom det här efter att han gjorde en benmärgstransplantation. Jag kommer inte ihåg alla detaljer solklart.. Men han blev dålig igen. Det va tillbaks till sjukhuset, den här gången va pappa väldigt sjuk. Det bara vända från att vi trode att det värsta va över.. Vi va på sjukhuset mer och mer. Jag minns att jag alltid åkte till pappa och hälsade på efter skolan. Den här gången klarade han inte det. Sjukdomen tog över och andetagen blev färre. Samtalet som väcker mamma mitt i natten.. Ta med dig barnen och åk in nu läget är mycket kritiskt! Det här är vår sista tid tillsammans.. Fan vad ont i hjärtat jag får nu när jag skriver. Åren går men jag minns det som igår.. Hur jag ser min pappa ligga med slangar överallt och maskiner som låter och hans hjärtslag som slår på maskien. Jag sätter mig brevid honom i sängen och håller hans hand, han hör oss, men han ser oss inte.. Han känner att jag är där precis intill honom. Det sista han gör.. Han klämmer min hand hårt.. Hårt! Maskinera låter och det piper.. Hjärtslagen blir färre och färre det tickar ner.. Jag klarade inte av att vara kvar till sista andetaget jag sprang ut ur rummet. Min syster och mamma och några andra va kvar. Jag va arg på livet, hur det kunde vara så orrätvist. Det va en sköterska som satt med mig i lekrummet när det hände. Jag ville vara kvar inne med honom i rummet men jag hade inte klarat av att höra alla maskiner tysta och se min hjälplösa pappa dö mitt framför ögonen på mig. Det va inte så jag ville minnas honom! Efter så samlades alla i ett rum, dom hade gjort pappa fin. Vi stog alla där runt honom skrattade och grät men jag va helt tyst. Det va min värsta madröm jag va i chock det kom inte ut ett ord efter den natten – dagen. Jag kunde inte skratta eller gråta allting stog stil. Direkt efter att vi kom hem under dagen så åkte jag till en kompis det va två andra där. Jag kom in genom dörren och satt mig bara i soffan och kollade på filmen som va på. Jag sa ingenting, ingen visste att min pappa va död. Nu orkar jag inte skriva mer men det tar inte slut här. Min pappa va adopterad, jag och min syster fick inte vara med våran egna pappas begravning! Berättar mer sen.. Ni vet sånt som man bara ser på film och som man inte tror kan hända, ens värsta mardröm.. Jag, min syster och min familj har upplevt det på riktigt!
Inget barn ska behöva gå igneom det här eller växa upp utan sina föräldrar!!!!
Jag ser på mitt liv genom en flashback som passerar framför mig nu. Det enda jag kan säga att gud gav sina starkaste krigare dom tuffaste striderna här i livet! Jag har lärt mig 1 sak att inte ta något för givet. Ingenting kommer serverat. Du får kämpa och bygga upp dina egna vägar för att nå framgång!
Det är nu man saknar dom där kramarna och pussarna från dig. Jag kom ihåg varje gång du lämna mig i skolan så prata du alltid spanska och jag svarade på svenska. Du pussa mig och jag tyckte det va pinsamt ifall mina klasskamrater skulle se. Jag trode att jag va stor redan då. Det är nu man tänker tillbaks och ångrar att jag inte lät dig ge mig all kärlek varje gång vi skulle skiljas åt. Som sagt man vet aldrig när man ses igen.. Jag älskar dig pappa, du är med mig i varje steg jag tar och i alla mina andetag! Allt jag gör är för dig jag hoppas du ser på mig och är stolt över din numera son! P.S kommer alltid vara pappas lilla flicka<3
KÄRLEK OCH RESPEKT TILL ALLA SOM FÖRLORAT NÅGON/NÅGRA I CANCER. FUCK CANCER!!!!!!!!!!!!!!!!!