Det är ingen nyhet för dom flesta av er att jag har Adhd. Jag fick diagnosen redan som barn och begärde den hjälp man kan få idag i samband med könsutredningen. Jag va tvungen att genomgå processen igen och få en ny diagnos eftersom det va länge sen den fastställdes. Adhd ser också olika ut för alla en del har det lätt där andra har svårare och tvärtom. Hur påverkar det mig? Jag har svårt med koncentration och uppmärksamhet och gör ofta saker utan att tänka efter först. Jag störs lätt om det händer mycket omkring mig. Men dessa saker går att kontrollera idag. Jag tror absolut på att man lär sig leva med sin ”sjukdom”. En del upplever mindre problem när dom blir äldre, allt eftersom man lär sig mer om hur man fungerar och hittar egna lösningar för att klara olika situationer. Jag har fått tagit mycket smällar p.g.a den men samtidigt har jag lyckats med allt som jag någonsin velat. Jag har den där kämpar glöden, jag är aktiv och det finns inget stop när jag väl är igång. Det är inte alltid positivt men dom flesta gångerna. Att gå på högvarv 24/7 och ha svårt att varva ner och ”slappna av” är näst intill omöjligt för mig. Det är allt eller inget! Det är nog det som är en av dom jobbigaste sakerna för mig. Jag vill göra allting på en gång och det ska hända saker ofta. Jag har lätt för att stressa upp mig själv också men likaså där man lär sig att hantera situationer. Samhället har så stora krav på individen så man blir lätt stressad av ”omvärlden” men man lär sig hela tiden, varje dag. Det är mest positivt för mig så länge jag får mina ”kickar” och så länge jag får vara mig själv. Det är jätte svårt att sätta sig in i huvudet på en person med Adhd. Det kan va svårt att kommunicera, främst i relationer för vissa. Inte för mig dock, jag älskar att prata och diskutera. Jag råder alla som har någon i sin närhet med diagnosen att ”hjälpa till”, genom att läsa på om Adhd och försöka se det ur den andra personens perspektiv. Det är omöjligt att leva med en person som har Adhd utan att man vet vad det betyder. Det krävs att man är engagerad båda två om man har tex en relation för att göra det så lätt som möjligt utan missuppfattningar. När jag började läsa om mig själv, om Adhd så fick jag ett annat perspektiv och mer förståelse till varför jag är som jag är. Det känns skönt att man är medveten, man ska aldrig skylla på sin Adhd. Det gör iaf inte jag. Jag gick på KBT förra året vilket hjälpte mig väldigt mycket. Jag ska snart börja med min nya medecin ”elvance”. Jag tycker inte om att att medicinera mig, jag har aldrig tagit något mot min ADHD tidigare. Det är här jag får all min energi ifrån och det är inget jag kan tänka mig leva utan!
Kommentarer är stängda.