Mörkret i mitt liv..

Vad hände egentligen efter min pappa gick bort?
Det va en natt i Augusti som jag låg hemma i min säng hos mamma.. Hela min värld hade stannat, tiden stod still. Jag kände på mig att det va något som inte stämde. Jag sa till mamma att vi måste gå hem till pappas lägenhet.. Det är någon där som inte ska va där! När vi kom hem till pappas lägenhet så va allting rensat.. Det va helt tomt ”dom” hade tagit allting, precis allt.. Saker i högstavärde och saker som inte har värde men som betyder allting för oss. Våra minnen som foton och pappas personliga saker som va han. Det fanns flyttkartonger kvar med lite kläder i och saker som pappa fått av oss när vi gått i skolan. Alla pappas dyrare kläder, smycken, klockor till och med spriten i barskåpet va borta. Vi lyckades hitta ett band från inspleningar på oss och hela familjen när vi var ute och reste som barn på Disney land i Florida och Spanien mm. Det är det enda vi har kvar från pappa en dvd som är i högsta värde för oss! Vilka är ”dom” en av pappas bästa vänner, pappas adoptiv syster hennes man och farmor (vi hade inga biologiska band). Dom är här människorna har gjort det vidrigaste man kan göra. Från att ta pappas nycklar på sjukhuset precis när han har gått bort, till att lämna kvar en tom lägenhet till hans barn.. Och till att dom tog med med sig pappa till Spanien. Dom krimerade våran pappa tog med urnan flög ner och hade begravning utan oss! Jag fattar inte hur allt kunnat gå till som det gjort när dom inte har någon rätt som helst. Dom har förfalskat både papper och signaturer för att ta så mycket som möjligt. Min pappa hade tre jobb, han jobbade dag och natt för oss, för vårann skull, för sin familj! Han sa att ni kommer aldrig behöva oroa er för pengar när ni växer upp. Han tänkte sist på sig själv! Han hade ett mål, en riktig krigare! Vi lyckades rädda strax över en halv miljon som fanns på ett av han bankkonton. Pappa hade konton här i sverige och i spanien, pappa hade även sparat sitt arv från sin biologiska pappa. Allt annat som fanns om man ska säga miljonbelopp.. Det tömde dom. Dom tog ifrån oss precis allting, huset, bilen, pappas lägenhet på Gran Canaria… Dom kom undan med allt det här och har levt som i en jävla saga! Jag va barn då men endå så förstog jag vad som hände fast jag vågade inte gräva för mycket.. Jag vet inte hur eller varför men vi fortsatt att åka ner till farmor (farmor va den snälla av dom) på sommrarna. Vi fick inte fråga farmor om pappa då sa dom till oss direkt att inte prata. Jag och min syster vågade inte fast vi ville gräva djupare. Vi va där är i ett hus som vi också ägde till en del utan att veta om det. När vi va där så såg vi fasters man gå runt i pappas kläder och han påstog sig ha fått dom av pappa. Det va även fler saker som va pappas där, hans stereo och vi såg hans resväska med han namn på i garaget. Dom sa att dom fått det av pappa! Jag och min syster tittade bara på varann och nickade. Jag har alltid tyckt om farmor egentligen, det känns som dom tvingade henne att vara en del av det här onda. När pappa levde också så va det alltid farmor som va snäll. Vi gick i kyrkan och jag fick alltid ett nytt gameboy spel av henne när jag kom på besök. Klart hon va poppis i mina ögon! Men efter att pappa gick bort blev hon också som dom andra. Hon skällde på oss och va inte snäll. Jag kom ihåg att jag blev bestraffad och slagen av fasters man. Han kunde också stå och skrika på mig samtidigt som tårarna rann, då va man bara tyst för jag vågade inget annat än att lyda order! Jag minns inte exakt hur många resor vi gjorde ner igen men det blev snabbt den sista eftersom vi blev behandlade så som vi blev. Jag har blivit slagen vi andra tillfällen när jag vart liten och blivit bestraffad också av andra som funnits med i min uppväxt. Men när jag blivit äldre och sedan kunnat försvara mig själv så har ingen vågat komma i närheten av mig! Jag kan berätta mer om det en annan gång där jag skriver om min uppväxt.
Faster sa att vi skulle få några saker från pappa när vi blivit myndiga, äldre och vuxit upp. Så många gånger jag gått förbi våran lägenhet i playa del ingles. Men endå själv fått tagit in på hotell när jag åkt ner för att dom tog den ifrån oss. Så jävla många gånger jag sett pappas bil stå parkerad överallt, som dom också kör runt i. Och så många gånger jag gått förbi vårt hus i Telde och sett dom gå ute när jag vart påväg till min pappas grav. Det va faktiskt vid ett tillfälle som jag och mitt x va nere för nåt år sedan. Vi va ute och gick och jag klämde åt hennes hand hårt och sa bara, vänd! Hon fatta såklart ingenting men jag förklarede till henne snabbt vilka vi va nära att springa på. Faster med sin man och deras son.. FYFAN! Jag vill aldrig mer se dom igen.. Det räcker att jag precis efter att jag fyllde 18 år, åkte dit och knackade på deras dörr. Min mamma och syster stog utanför och väntade jag gick upp helt själv och möte dom alla mellan fyra ögon. Det är sista gången vi pratades vid! Hon höll inte det hon lovat, vi fick ingenting från pappa. Till och med våra guld halsband med kors som vi fick när vi var små har dom. Varför ska dom ha våra saker? Mamma och pappas ringar och deras halsband också.. Varför ska dom ha deras saker? Min pappa har blivit bedragen av sin bästa vän, sin syster och sin mamma! Allting som han har byggt upp har bara försvunnit. Om han fick leva igen så vet jag helt ärligt inte vad han skulle gjort med dom människorna. Jag vet vad jag önskar dom men ingen kommer få rättvisa. Jag och min syster kommer inte få tillbaks den tiden som har varit. Vi försöker att inte se bakåt utan bara framåt och minnas dom bra stunderna vi haft med pappa. Det här har aldrig hänt det är bara en dröm.. Fast sanningen säger något annat! Inget barn eller familj ska behöva gå igenom en sånhär mardröm. Man tror inte att det är på riktigt. Vi fick uppleva det! Vårat liv hade garanterat sett annorlunda ut om det här inte drabbat våran familj. Alla miljoner eller alla ting i världen så finns det ingenting som jag skulle byta ut mot min pappa!<3 Klart man vill ha rättvisa men det känns som vi kommit ett steg närmare nu efter 6 år då farmor gick bort. Vi har kommit till ett avslut efter tvist med faster och flera års samarbete med advokat i Spanien. Nu får vi äntligen lägenheterna vi växt upp i, där våran pappa bott i och där vi alla varit tillsammans. Där vi firat våra små födelsedagar, där jag lärde mig att simma, balkongen som jag stog på tå på för att se ut till pappa. Det, vårt andra hem har äntligen hamnat i rätta händer! Det är nu det största minnet jag har från pappa! Jag vet inte hur många år sedan vi va i dom där lägeheterna men vi va bara barn. Det kommer kännas så konstigt den dagen vi sätter våran fot där igen. Mycket blandande känslor men samtidigt mycket lycka över att iaf något av allt min pappa byggt upp finns kvar. Vi förtjänar det här! En dag kommer även våra barn att växa upp där precis som vi gjort. Det betyder mycket för oss och man känner en liten tröst i hjärtat! Finns inget mer att säga än att det varit en ren tragedi för min familj. Nu vänder vi blad eller rättare sagt startar vårt eget kapitel och börjar om. Det finns inget mer att blicka tillbaka på nu förutom alla fina stunder och minnen med pappa. SIEMPRE EN MI CORAZON! /A