Love me or leave me!

Känslan när man älskar en person och det inte räcker till.. Hjärtat blöder, varje dag är en kamp och slag efter slag så försöker man ge sitt allt! Men hon ser dig inte, hon försöker inte ens att inse vad som krävs för att det ska gå. Att man alltid måste va två! Du är en person som älskar så så jävla hårt, du ger aldrig upp något som du tror på och som en gång gjorde dig lycklig. Men som man säger ”you know you have to leave the table when love is no longer being served”. När smärtan tar över en och ditt ansikte inte längre orkar le – du försöker för att du inte vill att hon smärtan din på insidan ska se. När blickarna möts och man känner sig på nytt född. Man får en gnutta hopp man känner att just här och nu så känns det så jävla bra. Kanske det blir ni igen och att hon är ditt hem. Det va bara en lögn och ytterligare ett svek. Hon vände ryggen igen, om och om igen. Hon lämnade dig inte bara två gånger, hon lämnade dig i ditt hjärta varje dag. Hon va aldrig villig att älska så som du. Men en dag kommer lyckan igen för framåt där finns alltid någon som är redo att älska dig igen. Dags att sluta se bakåt och sluta hoppas att det skulle va hon som va din framtid. Du vet att hon bara va där ibland, du vill ha någon som är där hela tiden. Du vill ge all din kärlek och trygghet till en enda men för att göra det så behöver du få något tillbaks. Allt du gör tar hon för givet, alla ser dig förutom en enda – hon – den som du ville skulle se dig, älska dig och den du ville höra säga hur stolt och glad hon va över dig. Nej.. Istället fick du känna att ingenting du gör räcker till, du vänder på varje sten, bestiger berg och endå så är det aldrig tillräckligt. Mitt hjärta måste låta dig gå, för det ger mig bara mer smärta för varje eviga dag som går. När jag ser dig leva i en fantasivärld och låtsas att allting är bra, att du inte är sårad som jag. Det känns som jag aldrig vart värdefull för dig, du kan leva så lätt utan mig men du kunde inte leva med mig. Du är inte samma person nu som du va då, det är inte jag heller men jag står fortfarande fast vid allt jag sagt. Du ändrar dig som vinden – varje dag åt olika håll. Jag ville hålla dig hårt och aldrig låta dig gå, men du släppte mig. Du försvann för länge sen.. Det är dags att jag låter dig gå så mitt hjärta kan börja slå igen.. För mig själv.. För den som aldrig lämnar mig!