K\u00e4nslan n\u00e4r man \u00e4lskar en person och det inte r\u00e4cker till.. Hj\u00e4rtat bl\u00f6der, varje dag \u00e4r en kamp och slag efter slag s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker man ge sitt allt! Men hon ser dig inte, hon f\u00f6rs\u00f6ker inte ens att inse vad som kr\u00e4vs f\u00f6r att det ska g\u00e5. Att man alltid m\u00e5ste va tv\u00e5! Du \u00e4r en person som \u00e4lskar s\u00e5 s\u00e5 j\u00e4vla h\u00e5rt, du ger aldrig upp n\u00e5got som du tror p\u00e5 och som en g\u00e5ng gjorde dig lycklig. Men som man s\u00e4ger ”you know you have to leave the table when love is no longer being served”. N\u00e4r sm\u00e4rtan tar \u00f6ver en och ditt ansikte inte l\u00e4ngre orkar le – du f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6r att du inte vill att hon sm\u00e4rtan din p\u00e5 insidan ska se. N\u00e4r blickarna m\u00f6ts och man k\u00e4nner sig p\u00e5 nytt f\u00f6dd. Man f\u00e5r en gnutta hopp man k\u00e4nner att just h\u00e4r och nu s\u00e5 k\u00e4nns det s\u00e5 j\u00e4vla bra. Kanske det blir ni igen och att hon \u00e4r ditt hem. Det va bara en l\u00f6gn och ytterligare ett svek. Hon v\u00e4nde ryggen igen, om och om igen. Hon l\u00e4mnade dig inte bara tv\u00e5 g\u00e5nger, hon l\u00e4mnade dig i ditt hj\u00e4rta varje dag. Hon va aldrig villig att \u00e4lska s\u00e5 som du. Men en dag kommer lyckan igen f\u00f6r fram\u00e5t d\u00e4r finns alltid n\u00e5gon som \u00e4r redo att \u00e4lska dig igen. Dags att sluta se bak\u00e5t och sluta hoppas att det skulle va hon som va din framtid. Du vet att hon bara va d\u00e4r ibland, du vill ha n\u00e5gon som \u00e4r d\u00e4r hela tiden. Du vill ge all din k\u00e4rlek och trygghet till en enda men f\u00f6r att g\u00f6ra det s\u00e5 beh\u00f6ver du f\u00e5 n\u00e5got tillbaks. Allt du g\u00f6r tar hon f\u00f6r givet, alla ser dig f\u00f6rutom en enda – hon – den som du ville skulle se dig, \u00e4lska dig och den du ville h\u00f6ra s\u00e4ga hur stolt och glad hon va \u00f6ver dig. Nej.. Ist\u00e4llet fick du k\u00e4nna att ingenting du g\u00f6r r\u00e4cker till, du v\u00e4nder p\u00e5 varje sten, bestiger berg och end\u00e5 s\u00e5 \u00e4r det aldrig tillr\u00e4ckligt. Mitt hj\u00e4rta m\u00e5ste l\u00e5ta dig g\u00e5, f\u00f6r det ger mig bara mer sm\u00e4rta f\u00f6r varje eviga dag som g\u00e5r. N\u00e4r jag ser dig leva i en fantasiv\u00e4rld och l\u00e5tsas att allting \u00e4r bra, att du inte \u00e4r s\u00e5rad som jag. Det k\u00e4nns som jag aldrig vart v\u00e4rdefull f\u00f6r dig, du kan leva s\u00e5 l\u00e4tt utan mig men du kunde inte leva med mig. Du \u00e4r inte samma person nu som du va d\u00e5, det \u00e4r inte jag heller men jag st\u00e5r fortfarande fast vid allt jag sagt. Du \u00e4ndrar dig som vinden – varje dag \u00e5t olika h\u00e5ll. Jag ville h\u00e5lla dig h\u00e5rt och aldrig l\u00e5ta dig g\u00e5, men du sl\u00e4ppte mig. Du f\u00f6rsvann f\u00f6r l\u00e4nge sen.. Det \u00e4r dags att jag l\u00e5ter dig g\u00e5 s\u00e5 mitt hj\u00e4rta kan b\u00f6rja sl\u00e5 igen.. F\u00f6r mig sj\u00e4lv.. F\u00f6r den som aldrig l\u00e4mnar mig!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
K\u00e4nslan n\u00e4r man \u00e4lskar en person och det inte r\u00e4cker till.. Hj\u00e4rtat bl\u00f6der, varje dag \u00e4r en kamp och slag efter slag s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker man ge sitt allt! Men hon ser dig inte, hon f\u00f6rs\u00f6ker inte ens att inse vad som kr\u00e4vs f\u00f6r att det ska g\u00e5. Att man alltid m\u00e5ste va tv\u00e5! Du \u00e4r … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":11151,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-3296","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allt-om-alex"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3296","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/users\/11151"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3296"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3296\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3296"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3296"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/finnsbara1\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3296"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}