Ehm.. Känner att det är väldigt många som inte förstår mig, som tycker att jag är en elak Bitch. Men det är inte så det är. Jag har vissa drag av sån här autism grej, så det gör att det sociala blir lite annorlunda för mig. Jag har svårt att låta människor komma nära mig, och det är då jag blir elak. Jag kan till exempel börja storgråta över ingenting och massa sånt. Jag hatar att prata om mig själv, asså typ om vad jag gått igenom och så. Därför vill jag till exempel inte ha en pojkvän, för jag är så rädd att prata om mig själv. Har dessutom jätte svårt att lita på människor. Det händer så mycket i mitt huvud hela tiden att jag blir okoncentrerad och då börjar bli en aning otrevlig. Jag måste också säga till en människa om jag inte tycker om den. Och de kan jag förstå att det känns elakt. Det är mycket som jag gör som känns elakt, men jag menar inte att va elak. Jag är bara lite annorlunda. Om man lär känna mig, som då inte många får göra :/, så blir det lättare att förståsig på mig. Jag vill inte framstå som en dålig människa, jag vill ju att alla ska tycka om mig såklart, men jag förstår dem också.
Jag gillar att se det bra i människor, men det är något av det svåraste samtidigt. För mig är det så mycket lättare att hitta fel & tänka negativt. Jag har jobbat med det i så många år, gått DBT-behandling & så, så det har blivit lite bättre. Nu kan jag för exempel handla i affärer.. ibland. Innan kunde jag inte det. Jag har börjat att vara lite gladare och jag försöker släppa in människor, även om det då inte alltid går.
Problemet är bara det att jag har så svårt att förstå ibland när jag gör fel. För det är inte avsiktligt. Jag vill inte göra fel. Det va en stor anledning till att jag har knarkat, för jag ville inte låta något ”komma in”. Förstår ni hur jag menar ?
Till alla er som jag sårat; FÖRLÅT ! Hoppas att ni kan förstå mig lite bättre nu kanske ? 🙂
~Who says that only God can judge me? Cause, no one, can ever judge me~