Jag har haft väldigt nära vänner när jag var liten. Sånna som jag umgicks med varenda dag. Vi var bästa vänner i flera år. Men idag så hälsar vi inte ens på varandra. Det gör ont i mig. Tänk så många minnen vi har delat, alla skratt & alla gråt. Det är jobbigt att behöva inse att det är såhär. Antar att vi växt ifrån varandra, haha. Men jag känner, att när man varit bästa vän med någon i flera, flera år så borde man väl ändå finnas för varandra ?Jag skrev till en gammal vän här om dagen för jag har märkt att hon inte mår så bra. Inte ens ett svar fick jag, och det är det som gör hela denna skiten så satans sjuk.
Tacksamhet, det är det som är grejen. Vi har för lite tacksamhet i vår värld. Detta måste vi ändra på. Tänk istället på att ge saker, än att få någonting. Däremot, om du ger, ger och ger, men aldrig får något tack.. då kan du skita i den personen. Desto fler som tex. ger mig komplimanger gör att jag också börjar ge folk komplimanger. Vi blir så påverkade av varandra. Och det är ju bara skit bra ifall vi blir påverkade av varandra på ett positivt sätt 🙂
Därför, även om du har bråkat med din allra bästa vän eller vem som helst, tänk på era positiva minnen. Finns för hen och gör det bästa av situationen. Låt det inte gå flera år som jag. För då är det försent..