Det känns ganska bra nu. Känns som om vi kan fixa det här, och det enda jag vill är att det ska vara du och jag.
Varje gång du ser på mig, säger mitt namn eller vad som helst så blir jag så jävla glad. Det är som om en sol lyser upp i mitt hjärta. Jag vet att vi kommer bråka igen, men vi löser det. Det gör vi alltid. Och för varje gång som vi bråkar så blir vi bara starkare.
Det enda som känns jobbigt är ifall du skulle sluta känna som du gör nu… :/ Jag tror inte att jag hade fixat det. Jag har bara varit kär i en enda innan dig, och det är först nu på 8 år som jag har börjat släppa honom. Så det känns skönt att jag kan gå vidare med en kille som jag tror att jag börjar älska på riktigt.
C <3