JAg tror att jag har gått i 10000 olika bitar!
Jag känner mej så borta, liten och bara obetydlig 🙁 Jag vill inte göra det men det är inte så lätt när man har fått höra det i flera års tid att man är värdelös och inte behövs. Alltid är den som är över som ingen vill vara med 🙁
Det är jätte tråkigt att det har blivit så, men det är så och jag kan inte göra någonting åt det.
Min skolgång har varit hemsk, jag är alltid hon som blir vald sist i allt, hon som ingen vill vara med.
Varför hände detta just mej? Ja, det är en bra fråga. Jag va väll inte som alla andra. Vilket jag inte är heller, jag har inte de snyggaste och nyaste kläderna och skorna. Jag behöver inte det, men tydligen behöver man det i dagens samhälle. Hemskt.
Jag jobbar varje natt och dag med att försöka må bra, försöka få bort alla jobbiga tankar som finns och gnager på mej.
Jag känner mej verkligen som ett vandrande vrak, jobbar med att inte bryta ihop i skolan på lektionerna, jobbar för att ens ta sej upp ur sängen på morgonen. Allt har helt plötsligt bara blivit så mycket jobbigare att göra, alla vardagliga saker känns som en ren pina.
Men jag vet att efter mörkret så kommer ljuset, det vet jag att det gör, jag bara sitter och väntar på att rätt tid ska komma just nu behöver jag nog bara ligga här och må som jag mår.
Nu ska jag gå och hjälpa Jonas att diska!
Puss å hej på er!