Tro?
Det är nått som vi människor behöver.
Men jag undrar hur mkt tro, hopp och kärlek det ens finns kvar hos mej..
Jag känner att jag har ingen riktigt tro, jag känner mej övergiven, ensam och bara lämnad.
Varför händer dessa saker mej, varför blir allt bara skit elr nått annat bajs..
Hopp?
Ja finns det nått som jag hoppas på, ja det gör det.
Men jag är rätt så säker på att jag det jag hoppas på kommer att hända.
Jag vill inte heller berätta det riktigt för då lär jag väll få fan för det i vilket fall.
Jag har hört mkt olika folk säga att hoppet är det sista som lämnar människan, men ibland undrar jag det jag..
Känns som att det inte finns mkt att hoppas på.
Kärlek?
Ja jag är väll full av kärlek och omtanke egentligen.
Men det känns som om att jag bara förstör allt mellan mej och Jonas p.g.a. mitt dåliga humör och skit..
Jag vet att Jonas inte orkar med mej, mina tankar och hemska humör..
Jag vet att Jonas bryr sej mindre och mindre när saker och ting händer nu för tiden…
Men det är saker man får leva med ibland, det är ju mitt eget fel så..
Jag har sån förbannad otur i kärlek, spelar ingen roll hur jag försöker, vill och önskar att jag kunde!
Inget blir som jag vill elr som jag önskar att det skulle bli. Men det är väll bar acceptera att jag inte borde ha någon kanske.. Jag vet inte.
Men det finns en sak som jag vet.
Det är att jag vill vara med Jonas, inte någon annan alls.
Det bara är så, jag hittade en låt som jag lyssnade mkt på förut..
Dancing in the dark – Jessy
varenda ord som jag hörde tänkte jag på Jonas…
jag förstod äntligen vad texten handlade om.