Om du bara kunde se hur saker och ting såg ut och kändes genom mina ögon.
Att se hur jag känner och det jag ser…
Hur jag har det i min klass, det är så långt ifrån bra som det bara går..
Det är bara skit. Ingen pratar med mej, de behandlar mej som luft..
Jag finns inte, hörs inte bara är 100% oviktig vilket gör mej riktigt ledsen många gånger..
För jag vet inte vad jag ska göra för att räcka till elr duga för jag gör inte det.. Det får jag veta varje dag..
Ingen hejar på mej på morgonen bara palander och liza typ..
resten ser inte ens att jag finns, att sitta och försöka och försöka att nån ska lyssna på en är inte kul. Det gör en riktigt ont att bara sitta och försöka och det är ändå ingen som lyssnar på en.. Det tar på krafterna.
Jag försöker att vara glad och inte deppig, ledsen och nere.. Men det går knappt när man går i min klass för dom e verkligen hemska. De är som en stor grupp som inte vill att jag ska vara med alls..
Vi är som 3 grupper i klassen och sen jag ensam.
Moa är precis som min f.d. vän Malin.. När hon klippte av sig håret så blev hon en helt annan person som jag inte dög till längre. Samma sak är det med Moa, jag är inte nog ”vacker” för att duga åt henne och jag tränar alldeles för tjock.. Tur att man inte duger säger jag bara!
