Det är inte alltid lätt när det är svårt. Det är inte heller lätt när man är så förvirrad och tankespridd som jag är just nu..
Jag vet inte om det har med allt med Jonas att göra eller om det är skolan? Det kanske är en salig blandning av båda delarna..
Jag vet bara att saker och ting inte blir så bra med mig som jag önskar att de hade blivit.. >_< Hade jag fått bestämma och hjälpa Jonas som jag ville så hade vi inte haft det såhär som vi har det nu.
Då kanske vi hade haft det lite bättre och jag hade åkt fram och tillbaka mellan Mora och Borlänge för att ta hand om allt skit som han har. Typ som att diska, tvätta, städa o.s.v… Sånna där vanliga saker som man behöver göra som inte alltid är lätt att göra när an inte mår bra.
Men så är det ju inte nu. Allt är bara kaos! Jonas vet ingenting och jag är så tankspridd och känner mig så totalt värdelös så det finns inte.. Jonas sa till mig att jag var en ”underbar” människa som är trevlig att vara med och massa sånt? Men hur ska jag kunna tro på det han säger när han behandlar mig som han gör? Det går inte…
I mina ögon så blir det nästan bara som tomma ord det han säger.. För man behandlar inte en människa som man tycker är ”underbar” på ett sånt sätt som han gör och har gjort…
Ja det är mycket tankar som bara snurrar runt, runt och åter runt i min skalle. Det får inget stopp…
Jag känner att jag har gjort allt i min makt för att lösa skiten mellan mig och Jonas men han vill inte.. Då kan jag inget göra längre. Jag har verkligen försökt med ALLT och det blir bara fel och mer fel.. Vad ska man då göra? Lämna killen? Ja det kanske jag borde ha gjort ja, det hade nog de flesta tjejerna gjort i det här laget. Men inte jag? Vad är det för del på mig som vägrar att de upp hoppet om mitt och Jonas förhållande? Jag vet inte.. Jag kanske bara är blond och blåögd..
