Ibland känns livet precis såhär.
Man döljer att man mår dåligt, att man inte mår bra. Man drar på ett leende fast egentligen är allting bara åt helvete.
Varför gör man det?
Jo, för att man inte orkar med alla frågor och liknande, det är jobbigt att höra orden ”aa men det kommer att lösa sej” Man vet det, det blir inte bättre för att man kan få höra det 1000 ggr.
Fast värst är det när ens kompisar inte tar en seriöst utan bara är glada och bara ”ähh det e lungt, du behöver bara träffa lite folk”
Sånt gör mej arg och ledsen när dom inte förstår.