Jag har för första gången lyckats! Alltså att inte tänka så mycket på min födelsedag än. För alla andra verkar det bli mindre och mindre betydelse värt för varje gång, vilket gör det mera och mera betydelsefullt för mig. Nu är det tre dagar kvar och jag låter tanken slippra in. Alla mina kompisar förbereder för halloween när jag förbereder mig på att växa. Jag har alltid varit yngst i klassen och varit väl förberedd på den nya siffran. Så ingen har tänkt på siffran.
Dagen innan jag fyllde två år kom min yngre bror till världen -den värsta presenten någonsin- vilket jag måste ha varit överlycklig över! Men alla har varit med om en födelsedag, vilket räcker gott och väl, när det blir min tur. Jag säger inte att han inte borde ha sin lycka, eller att de vuxna inte var bra skådespelare. Jag säger bara att i läget, tror jag att jag alltid har uppskattat min födelsedag extra mycket.
Min brorsa har det nog svårare, ena dagen är allt om han, och nästa är det bort glömt. I år kommer min kusin, och otroliga bra vän, ner till oss för min födelsedag. Hon är ett år yngre än mig men har en otroligt mogen själ, jag menar det. Nu måste jag tyvärr stänga datorn och tvätta mitt hår, men ni får ha det så gött!!!