Jag går mellan de vinröda tomma väggarna och gråa betong golvet i korridoren. Förbi de stora ogenomträngliga silver dörrarna utan handtag. Bakom dem hörs skrik och stönanden. Medkänslan börjar hinna ikapp mig och jag håller för öronen, för att dämpa ljudet och sakta in medkänslan. Jag kan bara föreställa mig vilken hård tortyr som gömmer sig bakom dörrarna, och skyndar på mina nakna fötter. jag kan äntligen se slutet på den smala korridoren som består av en svart tjock metall dörr med minst sju hänglås. Jag börjar springa desto närmare jag närmar mig mitt mål. Jag håller hårt om den stora nyckelringen jag håller i handen. jag saktar in när jag är framme och börjar testa nycklar till första låset.
Jag har just fått upp det sista låset när jag känner en tung hand hamna på min högra axel. Mitt hjärta börjar bulta dubbelt så snabbt i rädslan om vem det kan va. Jag tar ett ljupt andetag innan jag vänder mig om.
Skriv din fortsättning till berättelsen!