klingaren
Jag går mellan de vinröda tomma väggarna och gråa betong golvet i korridoren. Förbi de stora ogenomträngliga silver dörrarna utan handtag. Bakom dem hörs skrik och stönanden. Medkänslan börjar hinna ikapp mig och jag håller för öronen, för att dämpa ljudet och sakta in medkänslan. Jag kan bara föreställa mig vilken hård tortyr som gömmer … Läs mer