Vaknade igår hemma hos William med feber, huvudvärk och illamående. Skulle åkt till skolan men kräktes på bussen så jag fick åka hem istället.
Var länge sen jag var riktigt riktigt sjuk (om man inte räknar min lilla vistelse på akuten i augusti) så jag hade glömt hur lam man blir. Kunde till exempel inte hålla på med mobilen mer än två minuter åt gången då jag inte orkade hålla i den.
Orolig som jag alltid är så trodde jag att jag skulle dö när som helst men här är jag fortfarande.
Gissa hur otroligt glad jag blev när det knackade på dörren halv ett?
Faktiskt så blev jag inte alls glad när det knackade eftersom jag skulle bli tvungen att resa mig upp men det var värt det. När jag öppnade dörren stod William där och jag tror inte jag blivit så lycklig på väldigt länge.
William är världens bästa pojkvän, på riktigt, och jag blev så chockad att jag började gråta heh. Vi såg först på barnprogram och sen fick William upp mig till sängen, fixade cola och bäddade ner mig.
Idag mår jag lite bättre men jag har fortfarande feber och kan inte äta så jag är inte helt stabil.
Jag vill äta.
–
Fick precis veta att William nu har feber.
Damn you bakterier eller vad det nu är
