Plötsligt rasade allt.
Glädjen rann ur mig.
Jag har ingen aning om varför …
Det bara hände.
Kanske är det för att jag känner mig bortglömd.
Undangömd under en liten sten.
Som om jag egentligen inte existerar …. jag bara råkar finnas där.
Hatar när jag känner såhär.
När allt bara vänder.
Jag som var på så bra humör …
Sen försvann det ….
Har fortfarande inte klurat ut vad vi ska äta.
Robin verkar inte bry sig så mycket just nu heller.
Han är ute, med Linus och Emil.
Vet inte vad dom gör.
Ena stunden står dom i garaget, andra kör dom omkring med gräsklipparen och gamla mopeder …
Och jag …
Sitter här inne. Själv.
Och bara suckar ….