God kväll.
Igår pratade jag med vår specialpedagog på skolan om en incendent som hände med A kvällen före. A hade bestämt sig för att ta sig en pyjamastur kl. 22 på kvällen nämnligen. A dundrade ner för trappen och for ut genom ytterdörren likt en smitande tjuv. Ut på vägen och J fick springa efter och få tag på A. J bar in henne och jag fick avbryta tandborstning och kvällsbestyen för att försöka få upp en hysterisk A till sängen igen.
A skrek och skrek. Jag försökte att prata med henne, men då skrek hon mer. La mig bredvid i sängen och höll om henne – högre skrik.
Försökte med detta omvartannat i nästan en timma – bara skrik. Specialpedagogen frågade vad aom hänt innan A sprang ner, jag var säker på att hon sov svarade jag.
Har vänt och vridit på denna kväll – precis som alla andra kvällar vi har. Men jag blir inte klokare ändå.
Det är så frustrerande att inte kunna vara tillräcklig för sitt barn.
Specialpedagogen gav mig ett råd – skriv ner alla dessa händelser, vad som hände innan-under-efter. Vad testade jag och hur lyckades/misslyckades mina ideer?
Där fick jag iden om att börja skriva här. Skriva ner det som händer, tankar och kanske kunna hitta någon som känner igen sig. Eller kan jag kanske hjälpa någon?
A väntar på utredning på BUP. Först var planen till slutet av höstterminen. Men under våren har probkematiken kring henne eskalerat i rasande fart och nu blev hon prioriterad. Utredningen börjar redan på tisdag. Och det är mycket känslor just nu.
Tack för ikväll. / F