Jag är så pedantisk att det nästa går till överdrift ibland. Vem kunde tro detta om mig när jag bodde hemma och hade saker precis överallt? Mamma tjatade alltid om att jag skulle hänga upp mina kläder, städa i mitt rum och torka noga på diskbänken och vid diskhon. Jag var alltid bitter över hennes ”tjat” och förstod inte hur några droppar vid diskhon och mina kläder i mitt rum kunde störa henne så mycket. Men nu, nu vet jag! Jag kan inte ha något skit framme, jag plockar och donar och damsuger alldeles för ofta enligt J. Jag blir tokig när han inte torkar allt torrt och fint efter sig när han har diskat och varför, jo för det stör mig något så sjukt mycket när de är droppar och orent i köket. Det bästa av allt är att HAN ställer samma fråga till mig som jag tidigare gjort till mamma. Vad jag vill komma fram till är att jag blivit precis lika pedant som min mamma och även fast jag sa när jag var liten ”Jag kommer aldrig bli som dig, såhär dryg och jobbig” är jag stolt över att ha ett rent och fint hem. Jag älskar renlighet och känslan av ett rent hem när jag kommer hem får mig riktigt lycklig. Tack mamma för att jag blivit som dig och jag vet att ni aldrig trodde jag skulle kunna hålla ordning när jag flyttade hemifrån för exakt fyra år sedan.