Hur kan vi vara så iskalla?
Pormenerade genom Stockholm idag påväg till kontoret efter en som vanligt härlig fredagslunch med tjejerna och funderade över hur många krossade hjärtan som vandrar runt i Stockholm.
Och hur många hjärtekrossare…
Klimatet är hårt och ibland känns det som att du inte kan lita på någon. Jag berättade för en vad jag trodde var nära väninna om mannan I MITT LIV (just då..jag vet…) och hur han hade avslutat en lång relation av middagar, levande ljus, utflykter, kvälls sex, lunch sex, kyssar etc med ett kort sms att han ”träffat någon” visst det var okej då jag visste innerst inne att det aldrig skulle bli vi ändå men när hon utbrast ”men åh det kanske är mig han har träffat” på fullaste allvar dog min tro på ett vänskapligt Stockholm lite mer…
Villa alla ha det någon annan har? Nöjer vi oss aldrig? Eller kan vi aldrig glädjas för någon annan?
När solen värmer oss och de ljumma sommarnätterna omsluter våra kroppar överlever vi men nu när kylan och mörkret smyger sig på, välj dina vänner med omsorg…
Thank god for real friends <3
xoxo
Girlwise
