Heltjävlavärdelöstjagorkarintemerasnartkanintealltblibranu!

Så jävla trött och less. Igår slutade med att vi åkte och avliva lilla Måsart. Vi upptäckte även att hon var en hon men hon fick fortsätta heta Måsart ändå. Det passade henne. Stackarn hade ingen livskraft kvar alls. Hon låg bara i krämpor och kippade efter luft. Många tankar for genom huvudet innan jag kunde bestämma mig. Tänk om hon blir bättre imorgon? Tänk om hon självdör inatt? Vad händer om jag stannar hemma ett tag till och sitter med henne 24/7? Har hon ont? Hur mår hon egentligen? Varför blev detsåhär? Hon mådde ju bra för några dagar sedan kanske är det på bättringsvägen nu?

Jag känner mig som en mördare som som lät henne somna in. Det känns inte ett dugg bra och jag saknar henne helatiden! Hon kämpade in i det sista och hon var stark. Men det var nog det bästa för henne ändå. Hon hade nästan inge livsglöd kvar igår kväll. Hade vi inte valt detta så hade hon nog dött av sig själv inatt.

Natten har varit hemsk. Det har varit kallt sen varmt. Jag har drömt mardrömmar inatt igen och en kattunge har skrikigt hela natten! Oozo har släppta runt på dom hela natten så jag har vaknat av att dom skrikigt och sen bäddat ner dom i sin korg igen. Varför hon håller på det vet jag inte men jag tror hon känner vad vi gjort och då blivit orolig och vill skydda dom andra två?

Idag börjar jag jobba igen och jag orkar verkligen ingenting just nu! Mitt huve värker mitt samvete dödar mig kroppen gör ont och tårarna stoppar mig från att se.
Nu vänder vi blad och försöker se fram i tiden och vi håller tummarna på att dom två bebisarna som är kvar att dom är starka och klarar sig bättre!