Åh jag kan verkligen inte somna! Så fort jag nickar till så tok vaknar jag av ett ordentligt ryck byggd på skam, nedstämdhet och rädsla. Jag ber om ursäkt över att bloggen varit väldigt deprimerande men jag ska försöka bättre mig. Men jag känner liksom att jag måste ju ändå kunna skriva exakt vad jag känner eftersom jag inte klara av att prata om det. Det är ju ändå min blogg och vill jag skriva om det brutala som händer just nu så måste jag väll ändå göra det? Jag kan inte gå runt med domhär tankar hela tiden!
Som pricken över i så har kattunge nummer två blivit dålig nu.. Varför vet jag inte för hon mådde hur bra som helt i lördags. Jag tror att hon bara är förkyld. Men är det värre imorgon så blir det väll vet igen. Jag fattar inte varför detta händer! Jag har ju inte gjort något fel! Och dom mådde ju hur bra som helst tidigare! Det känns ju som om dom bara borde bli bättre eftersom dom blir äldre? Åh jag orkar inte! Jag kan inte ens sova i sovrummet för jag hör ju henne helatiden. Hur hon piper, snorar, skriker och ”rasslar”. Alltså VAFAN!! Vad är det jag gör fel? Ska jag inte få ha nån lycka alls? Ska ingen av mina småttingar få leva? Vad är det dom eller jag gjort för fel för att förtjäna detta?!?!?! Jag har alldeles för dåligt samvete för att kunna sova i sovrummet och känna ro till att somna när hon låter sådär.
Nu ligger jag i soffan och försöker sova men jag hör henne ut hit oxå.. Dessutom så blir jag så orolig när jag inte är bredvid Samuel. Jag vet att han ligger kanske Max 10 meter ifrån mig men jag känner mig ändå orolig och rädd liksom. Samuel är min klippa och med honom är jag ändå lugn.
Aja nu ska jag försöka sova.. Nu vart det ett långt inlägg men det får ni leva med. Nu måste jag verkligen försöka få lite sömn!
