Har legat i sägen sen tolv men jag kan inte komma till ro och somna.. Varje gång jag blindar så ser jag bara min lilla bebis när jag han ligger och kippar efter luft. Hur hans revben/mage dras ihop som i en kramp och sen hur han blir tom i blicken och skriker… Det är jätte jobbigt! Tre veckor med bebisen och han är redan mitt allt! Man får så starka känslor för dom små liven..
Livet är orättvist. Lillen har inte gjort nånting för att förtjäna detta! Han förtjänar så mycket mer och bättre än att ligga i krämpor och smärta.. Varför blev det just han? Varför skulle det hända mina bebisar? Varför han mamma katt sån otur?
Nu sitter jag i vardagsrummet och försöker kolla på film. Försöka tänka på något annat i hopp om att somna..
