en gång var jag gift med en man.
du är för ung tänker ni.
hjärtat och själen. gift.
det är längesen.
jag var en annan då.
vatten under broarna.
han lämnade mig.
utan förvarning. utan minsta hint.
något som handlade om panik. som han. mitt hjärta. då förnekade.
men senare satte ord på.
jag har aldrig förstått det där.
med att inte kunna säga som det är.
& det är väl lätt att räkna ut vari mina ”trust issues” bottnar.
människor tycks leva med föreställningen att sanningen gör för ont.
för ont för vaddå?
inget gör ondare än att bli förd bakom ljus.
det han sa istället. för den där sanningen.
trasade mig sönder och samman.
& om än man kommer över sådana saker.
har det förevigt förändrat mig.
jag var så lycklig. då.
när han sparkade mig utför stupet.
& jag kom att falla fritt i flera år.
vi var ungar när vi möttes.
& det hör kanske till naturen att tvivla. efter många år.
growing pains. vad vet jag?
han ångrade sig.
& det är som sagt flera år sedan skiljsmässan nu.
& han har gjort allt för att sona sitt brott.
stått vid min sida genom allt.
bedyrat sin kärlek.
hur mycket jag än ser vad han gjort och gör.
så tvivlar jag på den där kärleken.
just av den anledningen. att han då. när det begav sig.
fick mig att tro på något som i själva verket var en lögn.
så. i hans lägenhet i lakan som luktar som honom.
kan jag inte låta bli att tänka på allt som varit.
& var vi är.
frågan är om vi någonsin kommer kunna vara bara vänner.
vanliga ”hej, hur är det?”-vänner. ni vet. som hörs ibland. kollar läget.
frågan är om vi någonsin kommer kunna vara mer än så. igen?
& det är sådana tankar som maler.
den jag litar mest på i världen. och minst.
vi lever i ingenmansland.
kommer varken framåt eller bakåt.
är det inte han.
så finns han inte i mitt liv mer.
& det är en tanke som får min själ att blöda.
men vad säger det egentligen?
en utomjordisk kärlekstörst.
jag vet att jag är redo. nu.
frågan är om det är tid att lämna det förflutna bakom sig.
& med det en ex.man. den bästa av sin sort.
tid att möta en annan man. alltså.
eller skriva ett nytt kapitel i vår never ending story.
det är banala tankar. jag vet.
de leder ingenstans.
man ska ju vara kär också.
men somliga tycks tro att kärlek göms under rädsla….?