det var så mycket som borde sagts då.
sådant som förblev tystnad.
& lämnade stora hål.
som blödande sår.
där tvivel kunde gro.
& tusen obesvarade frågor eka.
genom alla tomma nätter.
& de där dagarna jag försökte fylla.
eller sova bort.
& galenskapen som de drev mig till.
i hopp om att hitta en annan känsla.
vilken som helst.
för att den skulle vara bättre.
det var min övertygelse. min tro.
& så här i efterhand kan jag vara tacksam.
över allt den där fruktansvärda perioden gav mig.
där vi vandrat genom blöta gator efter blöta nätter.
& jublande sträkt vår armar mot himlen.
för att så småningom landa vänkapliga högar i soffor.
med skratten ringande som små små silverklockor i natten.
trots att hjärtat skrek. kved. och kämpade för varje slag.
fy fan vad ont det gjorde.
men vi levde vidare som om vi var bekymmerslösa.
jag hade inget att förlora.
sådant som gör en modig.
& vårdslös.