det regnar.
det slår mig ibland att jag är fri.
om en vecka är jag hemlös.
fri från förpliktelser.
åtminstone förpliktelser jag inte skulle kunna överge.
jag är fri.
jag älskar den känslan.
att precis vad som helst kan hända.
när som helst.
jag hade ett mål denna vår.
mitt ankare. min boja.
ett mindre krig mellan veta och vilja och känslan har utspelats.
så jag fjättrade mig själv.
& gjorde klart min sista termin.
för framtida väl som man säger.
även om jag inte är säker på att det är riktigt.
nu välkomnar jag ovissheten.
jag vill aldrig ha ett hem igen.
det är lögn.
det jag egentligen vill.
är att komma hem.
slå rot.
men jag misstänker att personer av min sort.
de rastlösa.
i självaverket lika gärna kunde kallas de rotlösa.
jag är en dubbelnatur.
som törstar efter trygghet & samtidigt inte står ut med den.
rastlösa rotlösa människor.
alltid påväg någonstans.
även om destinationen inte är klar.
målet aldrig ett mål i sig
utan luft under vingarna. inget syre.
jag är en sådan som lärt mig att följa känsla.
samma känsla.
men med mera lust sen du var här.