När man väl kommer till passet, musiken dunkar på och det grymma låtar.
Salen är nedsläckt förutom några smålampor längst fram. Svetten fullkomligt forsar sen och koreografin är sådär lagom knepig,(man känner sig sådär lite häftig när alla gör exakt likadan, med inlevelse), att man får koncentrera sig och det finns ingen tid att reflektera över annat. Bara här och nu.
Fan va det är skoj. Det är värt mödan, suckarna innan man går hemifrån,
skiten som är kvar i hörnen eller tvätten som ligger kvar otvättat.
Helt. Klart. Värt. Det.