Att putta ut Charlotte på powerwalk är ingen barnlek! Hon tar långa steget före och att se oss en söndagsmorgon är en speciellt syn. Jag småspringer bredvid för att hinna med i tempot, så som en liten hund med sin matte! Gud vilket tempo! Svetten lackade och munnarna gick.
Sen gör det inget att jag har fått skratta av mig stressbasillerna till Andreas torra humor (som jag älskar) och Charlottes och mina hejarramsbattles (hejarramsor körde då man tackade det andra laget när man spelat klart fotbollsmatchen, när man var liten såklart!)
Slutsats: Vänner är bland det bästa som finns!
