Kuren är avklarar på lunchen. Hur skönt är inte det? Veckans värsting är avbockad. Kuren är ont i benen och magen i 4 minuter följt av 2 minuters löpning x 4. Typ så jobbigt som det bara kan bli.
Helgen har bjudit på vänner. Ja, fredagen möttes av trevligt häng med homies. Lördagen lika så. Halva hänget i solen dessutom. Tack. Fick jag nån färg??? Ständiga frågan – tycker Marcus i alla fall. Inte jag. Jag brukar bara kanske säga det någongång sådär när vi är utomlands.
Ikväll är jag bortbjuden hem till mig. Jag vet inte vad som väntas med det kommer bli bra. Han kan såntdärn’t. Överraska. Så jag ser fram emot kvällen och njuter därför ännuu liite extra av att jag tog i så där jädrans mycket på löpbandet. Jag ser ju mitt mål, nästan så att jag tror att jag redan är där. Jag känner det. Krävs några svettdroppar, lyckokickar och ”åh måste jag” till. Men det är lugnt. Det klarar väl jag.
