Det går inte alltid som på räls. Det är synd att säga. Och, det vore att ljuga. Jag ska springa Kuren idag. Det betyder 4 minuter i typ mjölksyratempo, 2 minuter i 60% av max. Och så om inget, 4 gånger. Väldigt, väldigt jobbigt. Jag föredrar sprinter. Det är min grej, tycker jag. Det är också lättare att mobilisera hjärnan, pannbenet. En till sen får jag vila. Här får du knappt vila. Det går bara runt. Från att göra ont till att vara tungt, till att vara astufft till att vara en pina i slutet.
Jag har läst på en annan blogg som tydligen kallar det Marit Björgen-intervaller. Den norska super-duper-skiddrottningen.Då kan man någonstans dra en slutsats – det är jobbig träning.
Vi hörs, förhoppningvis, när jag är tillbaka…!
