Det är obeskrivligt skönt när man flyger fram under ett löppass. Musklerna är med på noterna och benen kan skjuta ifrån med en sånt tryck att det känns som att man skjuts fram flera meter på varje ifrånsättning. Jag älskar det. Och de jag möter i spåret märker det. Det älskar jag också. Shit, jag ser verkligen stark ut idag. Härligt. Då kan man riktigt njuta av att fokusera på löpsteget, höften, ifrånskjutet, fotens riktning när jag sätter i marken.. Allt för bästa löpteknik som möjligt.
Mycket handlar om tajming, såklart i träningen, så att man inte blir övertränad, men väldigt mycket handlar om maten. Dagen innan hade jag ätit ganska mycket kolhydrater, både långsamma och snabba. Snabba i form av hemmagjort naturgodis och morotskaka. Det betyder att glukogenet har fått lagras in under en hel natt och är redo att användas. Äter man bra under en lång period och tränar på bra, pushar kroppen, märker man (läs jag) hur kroppen sedan reagerar på lite snabbare kolhydrater och framförallt fyllda glykogenlager. Jag äter mycket kolhydrater jämt, men det som är skillnad på dem är komplexiteten, det är det som också många tidningar och ”skippa kolhydrats”- böcker glömmer att nämna när det står ”TA BORT KOLHYDRATER OCH RASA I VIKT”. Ja, snabba ja..som socker och vetemjöl (vilket är ungefär samma sak)
Kontentan av den väldigt flummiga texten är att våga pressa kroppen, ät bra under större delen av veckorna och njut av sånt du tycker är gott, och ännu bättre utnjyttja det också – i form av ett tufft pass. Win- win!
Foto: M Falk-Olander