Det var ett pass som la sig på stärka-pannbenet-kontot idag. Det sved i pannan, som spikar, från det snöblandade regnet. Det kom i trehundratjugo från alla håll och kanter. Det kvittade om jag sprang åt höger eller vänster. Så jag sprang runt. Runt runt runt den gamla fotbollsplanen som värsta Usain Bolt. Benen sved också för den delen. Det var intervaller utav alla dess former. För att inte tröttna måste man ju vara lite ombytlig tänkte jag. Och ja, likt en domare under en VM-final sprang jag bakåt snabba steg, framåt ännu fortare och långt, inte ännu ännu fortare men ännu ännu jobbigare.
Väl tillbaka skulle jag väcka magen till liv, eller döda den, det får du, enligt ditt tycke avgöra själv. Planka med boll, diagonal saltomotal (vet inte vad jag ska kalla den!), omvända crunch bland annat. Bra bra!
Ett svidande pass alltså, men det sved utav sköna endorfiner.
Nu väntar snart…
