Många har den där enmilsspärren i huvudet som inte tillåter dem att våga, försöka och lyckas ta sig runt en mil.
Det kan tyckas alldeles för långt och ”gud, jag orkar verkligen inte det” – tänket sätts in snabbare än snabbt.
Men vad är det du inte skulle orka? En mil? Det är inte långt! Det beror ju helt på vad du ska göra,
att springa i maxtempo hela vägen runt klarar ingen. Vad händer om du får gå några gånger?
Sänk ribban lite och du kommer att märka att du springer milen snabbare och lättare än du tror.
Ofta är det bara huvudet som spökar. Tillåt dig att bli trött och se det som målet med löpningen då kommer du springa, och kanske gå, och du kommer tillbaka trött och nöjd. Säkerligen har du sprungit på bättre än du trodde också.
Efter några gånger när din kropp vet hur lång en mil är kommer du att ha förbättrat dig avsevärt.
Så, vad väntar du på?
