Det kan låta så förbannat klyschigt. Åh, insidan är det som ändå räknas. Okej, men varför tränar du då som en idiot och köper massa nya träningskläder som mix matchar varandra till förbannelse?
Min träning, helt ärligt, I swear, är terapi och ger mig viktiga signaler och känslor till min insida. (Som jag tycker är viktigast) Efter dagens lunchpass är jag galet sugen på att boxa på alla uppgifter jag har att göra innan jag slutar för dagen. Nu jäklar, jag ska ta dem allihop. Det ska inte finnas nåt kvar att göra till tisdagen! Jag får lite positiva må bra-känslor som skickar påminnelser till insidan att du är bra, gör ett bra, jobb och klarar målen på gymet, i löparspåret men också på jobbet eller hemma. Och med de tankarna laddade till tusen är jag redo att ta tag i utsidan. För då blir man helt plötsligt lite mer objektiv med utsidan. Det viktigaste är det enda som räknas. Och de är ju inte så många när man är objektiv. Värre är det när man är tom på allt det bra… Då finns den subjektiva listan. Sisådär femtusen sidor lång och ska klaras av på ja, säg fem minuter. Men jag tror att jag knäckt min egen kod. Jag vet hur jag ska tänka och tackla för att krama ur varje sekund och minut av mitt liv. Suga musten av mig själv. Så att när jag står där är jag 100% nöjd. 100% satisfied. Jag har gjort det JAG vill göra, på mitt sätt.