Nummer två hette Philip och honom hade jag varit kär i sedan jag 12-årsåldern. Vi gick i samma högstadium och jag föll som en (ännu inte färdigväxt) fura för hans sockersöta dockansikte och den där gröna mössan som han envisades med att aldrig ta av sig. Vårt första samtal har jag för mig lät ungefär såhär: ”Snygga skor”. ”Tack, du med”. ”Tack!”. Det var på den tiden då svarta Converse var ungefär det sexigaste jag visste. De påföljande konversationerna var om möjligt ännu torrare. Mestadels bestod de av ett ”tja” och ett ”tja” tillbaka. Eventuellt med medföljande igenkännande nick. Fyra år senare började vi på olika gymnasier. Då blev det dåligt med konverserande. Tills den dagen då Philip skickade ett cyberspace-”tja”, a.k.a. tog kontakt över Facebook-chatten. Vi mejlade och höll på när han seglade över Atlanten. När han kom hem igen var vi bästisar och bundis direkt och började spendera kvällarna på Hagabion drickandes te/spelandes schack/pratandes om viktiga saker som Marockoresor och internetflirtande på sexdejt. nu (för övrigt väldigt underhållande sida som alla borde besöka minst en gång i livet, bara namnet är ju fantastiskt, sexdejt = oslagbart, här är en direktlänk: http://www.sexdejt.nu/!). Och hela tiden kunde jag inte låta bli att fundera på huruvida han föredrog killar eller tjejer. För våran vänskap var verkligen endast en vänskap. Väldigt länge. Vi övergav till slut Hagabions trästolar för en soffa i hans etta på Hönö (ja, är man sexuellt frustrerad så är man, desperata åtgärder vidtas). Men. Inget sexande där inte. Diverse Tim Burton-maraton och hemlagade middagar senare fick jag till slut nog. Satte mig lite närmre, ”råkade” snudda hans underarm med min. Ingen reaktion. Alltså. ”Vad i helvete, är han gay eller är jag så satans ful att han inte ens vill ”råka” snudda mig tillbaka?”. Nödlösning á la mitt sjuttonåriga jag: Velvet Undergrounds ”Venus in Furs” och en klassisk upphångling. Vilket faktiskt, tro det eller ej, fungerade! När klockan slog ett skjutsade han mig på sin gamla Crescent till färjan. Det var svinkallt och mina läppar vara nariga i veckor efteråt, men tunga fick jag i alla fall. Och det var ju en bra början. Gay var han ju tydligen inte. Men sexandet dröjde. Så länge att jag började fundera på om han kanske faktiskt var oskuld eller något lika läskigt. Övervägde nästan att låna hans dator, för att sedan ”glömma” att stänga internet och lämna http://www.sexdejt.nu/sex lysande som en liten hint. Haha. Jag var nog tidernas desperataste flickvänsaspirant. Sedan blev det vinter och kallt och man började hångla i sängar istället. Har nog aldrig någonsin blivit så våt som den gången då han försiktigt la handen mellan mina ben för första gången. Kände mig som en utsvulten hundvalp som plötsligt blir kliad i nacken och matad med oxfilé på samma gång. Ungefär. Fast sexigare. Några dagar senare, när han låg på rygg och läste Oscar Wilde (eller något lika pubertalt pretentiöst) i min säng, drog jag helt enkelt av mig kläderna, slängde boken i något mörkt hörn och lade mig ovanpå hans fantastiska träningsnarkomanskropp. Han kom jättesnabbt och det hela kändes ytterst pinsamt. Men ja, ”så kan det gå” sa jag och sedan gjorde vi det igen. Och igen. Och ett oändligt antal gånger till tills han sa att han skulle dö om jag lämnade honom. Då gjorde jag slut. En vecka senare skrev jag ett mejl innehållande länken ”http://www.singel-dejting.net/”. Insåg när jag skickat det att länken var felskriven, så skickade ”http://www.singel-dejting.org/” också, för säkerhets skull. Han tog bort mig från Facebook och bytte telefonnummer. Vi har inte setts sedan dess, men jag har hört att han försökte stöta på en vän till mig som heter Klara precis som jag, är född dagen innan mig, har likadan frisyr som jag SAMT samma bh-storlek.
