Trea kom XXXX. Vackra, solskensleende isländsk-tunisiska svartlockiga XXXX. Han var och är fortfarande den mest spännande människa jag någonsin träffat och jag vill inte ens berätta vad han heter. Jag förälskade mig i honom redan när jag var en sextonårig oskuld, men sedan försvann han iväg till USA och Norge och Island så vi träffades inte igen förrän två veckor innan jag skulle fylla 18. Det hade precis öppnat en ny svartbar vid min skola som sålde smuggelöl för en tjuga och alla som var något var där. Jag med såklart, nybliven beatnik i orange manchesterjacka, svart polo, cigarettbyxor och kängor. Alla som var något var där, som sagt, så källaren var fylld till bredden. Jag satt i trappan och försökte eyefucka folkmyllret när plötsligt någon eyefuckade tillbaka och det var han. I samma stickade lammullströja och med samma blick. En vecka senare låg jag på rygg i hans våningsäng och trodde inte att det var sant men det var det ju fast inte så länge för sedan träffade han en annan. När jag tänker på det här hör jag bara den här låten i huvudet och det gör lite ont.
